Erik Madigan Heck – Innan det sätter sig själv samman

Heck kan beskrivas som ”en målare som använder fotografi”. Han växte upp i Minnesota och introducerades för konst genom sin mor, som var målare. Han började själv måla som barn och fortsätter att måla vid sidan av sin fotografiska praktik än idag. När han fick sin första kamera vid fjorton års ålder blev fotografiet hans främsta verktyg, men måleriet förblev grunden för hur han tänker kring att skapa en bild.

Den distinktionen är viktig. Heck är inte särskilt intresserad av fotografi som ett sätt att enbart dokumentera det som finns framför kameran. Mycket av det faktiska skapandet sker i efterhand.

”Det mesta av skapandet av fotografiet sker efter att det ursprungliga negativet tagits, genom att lägga färg ovanpå färg i många lager, ibland upp till hundra färglager, för att platta till rummet, eliminera skuggor och mätta färgen så att den inte längre går att känna igen från det ursprungliga fotografiet”, säger Erik Madigan Heck.

Han ändrar sällan de fysiska objekten inom den ursprungliga ramen. Istället är det färg som förändrar världen omkring dem. Fotografiet finns kvar undertill, men genom lager efter lager rör sig bilden längre bort från den verklighet som kameran ursprungligen registrerade.

För Heck är det också här distinktionen mellan fotografi och måleri blir användbar. Historiskt sett, menar han, har man förväntat sig att fotografi ska dokumentera en situation eller en tidsperiod, medan måleriet har haft friheten att utforska drömmar och uppfinna scener ur fantasin.

”Mina fotografier fungerar i slutändan som det senare snarare än det förra. Och därför har det alltid känts mer passande att beskriva dem som sådana, även om de börjar med att jag tar en bild med en kamera”, fortsätter Heck.

Bortom fotografiet

Hecks praktik sträcker sig utanför fotografiet till måleri, skrivande, film, typografi, musik och bokskapande. Hans verk har förekommit i publikationer som The New York Times Magazine och The New Yorker, vid sidan av uppdrag inom konst, kultur och mode. Men varken fotografi eller mode förklarar helt vad som driver arbetet.

När han får frågan om vad som har drivit hans arbete under hela karriären pekar Heck inte på en specifik estetik eller ens en enskild idé. Istället beskriver han frågor som fortsätter att förändras från ett projekt till ett annat.

”Kärnan i mitt arbete har alltid varit filosofiska frågor om mänskligheten i relation till världen i stort. Frågor om teologi, även om jag skulle beskriva mig själv som icke-troende, metafysik och mer generella filosofiska frågor om var vi befinner oss nu som art och hur konst kan hjälpa oss att förstå varandra”, säger Heck.

Skönhetens nödvändighet

Det svaret erbjuder en annan ingång till Before One Assembles Itself. Skönhet och färg har länge haft en central plats i Hecks arbete, men för honom är de inte bara frågor om estetik. Han har tidigare beskrivit färg som det element som gör att en bild kan röra sig från den verkliga världen till en föreställd sådan.

För Heck har upplevelsen av skönhet ett syfte:

”Jag känner att det är en nödvändighet att uppleva skönhet idag, eftersom det påminner oss alla om att det fortfarande finns hopp för oss att gå vidare från att bara fatta dåliga beslut i vår politik, i hur vi behandlar miljön och hur vi behandlar varandra.”

För hans första publika utställning i Sverige och Norden formar den idén också vad han hoppas ska hända när verket äntligen möter sin publik.

”Jag hoppas att de tar med sig glädje, och en känsla av hoppfullhet och förundran från mitt arbete, särskilt i en tid som känns väldigt mörk rent politiskt, och generellt med nyhetsrapporteringen”, säger Heck.

Before One Assembles Itself för samman dessa olika delar av Hecks praktik: fotografiet som utgångspunkt, måleriet som ett sätt att tänka, färgen som ett verktyg för att förvandla det kameran registrerar, och de större frågorna som fortsätter att driva arbetet.

Erik Madigan Heck: Before One Assembles Itself
House of Photography, Stockholm
Öppnar 26 augusti 2026