"Klänningarna lever; vi kan nästan höra deras hjärtslag. Men de är tomma – där vi förväntar oss att se en fint välvd hals, en utsträckt arm, rosenknoppslåpar finns istället bara ingenting, bara det där oändliga svarta tomrummet. Det är som om klänningarna har förtärt sina mänskliga värdar och på något sätt blivit starkare, och ännu mer utsökta, för det. De är vackra och glänsande, men dessa är rovdjur; pastellfärgade nattjägare." Utdrag ur essä av Eric Henshall, 2020
