Bára Prášilová om vikten av att lita på din konstnärliga instinkt

När en tillfredsställande berättelse dyker upp i Bára Prášilovás huvud vet hon att den är värd att förverkliga. Den Pragbaserade fotografen guidar oss genom den kreativa processen bakom hennes häpnadsväckande konst – från att skissa miljöer på papper, skapa kostymer till att trycka på avtryckaren. Ord: Erik Sedin, Foto: Bára Prášilová

Du har nämnt att du övergav din karriär som ekonom för att bli fotograf. Hur började allt? Varför ville du skapa konst och varför valde du fotografi som medium?

”Jag blev faktiskt fotograf för att slippa jobba på kontor. Fotografi verkade vara den snabbaste vägen dit. Jag var 18 år gammal och behövde göra förändringen snabbt, så jag bestämde mig spontant för att det skulle bli fotografi, utan att känna till eller beundra någon fotograf. Det var också i det ögonblicket jag äntligen upptäckte min dolda potential och började lita på att mitt undermedvetna vägledde mig väl. Sedan dess har jag ansett att jag inte behöver analysera mina idéer innan jag fotograferar dem, för om jag har en stark lust att fotografera dem är det alltid rätt sak att göra.”

När jag tittar på dina bilder påminner de mig starkt om barnböcker, illustrationerna man ser i dem och berättelserna.

”Det är en ganska intressant observation eftersom jag faktiskt inte minns några sagor från min barndom alls. Avsaknaden av dessa minnen och min vilja att tro på det otroliga skapar oändligt utrymme för mig att skapa mina egna sagor.”

Vi tre (2020), från serien Cirklar

”Humorn i mina foton är främst till för att balansera det ofta tunga och tuffa innehållet. Men den är bara synlig för personer med en känsla för ironi, eller en kärlek till det absurda.”

Hur mycket av ditt arbete består av att hitta scenografi och kostymer?

”Att designa och tillverka rekvisita och kostymer för hand är en av mina stora passioner, även om det nuförtiden mest är mitt team som skapar dem åt mig. Min andra stora passion är att hitta rätt platser baserat på mina originalskisser. Vanligtvis är slutresultatet en sammansättning av flera platser, och jag älskar att jag skapar nya verkligheter.”

Dina fotografier innehåller också mycket humor. Bekräftar skratt och leenden att din konstnärliga vision har lyckats?

”Jag tror att de bara är ett tecken på att jag delar samma humor med betraktaren. Men humorn i mina foton är främst till för att balansera det ofta tunga och tuffa innehållet. Men jag skulle säga att humorn bara är synlig för personer med humor, ironi eller en kärlek till det absurda. Annars är det bara vänlighet, förvirring eller grymhet som råder i fotografierna. Det handlar om att hitta en balans. Vilket jag tror att jag skapar i mina fotografier. Men först ska jag ta ifrån människor deras fotfäste. Eller sätta upp foten mot en instabil påle, som i 'Vi tre'.”

Namnlös #3, 2011

Utan moln, 2020

"Jag behöver inte analysera mina idéer innan jag fotograferar dem. Om jag har en stark lust att fotografera dem är det alltid rätt sak att göra."

På tal om humor, varifrån kommer dina idéer?

"Jag skissar upp alla mina idéer, men jag tror att jag inte äger dem. Dessa idéer är hur världen kommer till mig, hur jag bearbetar den och hur den lämnar mig, för alltid med avtrycket av min personlighet."

Tänk dig att producenten av din favoritfilm ringer och ber dig att filma reklam inför dess premiär. Vilken film skulle det vara?

”Jag är rädd att jag för närvarande skulle vara mer frestad att göra en film än att fotografera en affisch. Men jag kanske skulle tänka om om jag fick ett samtal från Spike Jonze. Spike har varit min konstnärliga förälskelse i ungefär 20 år nu. Varje gång jag ser en av hans filmer smälter min själ och mitt konstnärliga ego blir irriterat över att det inte var jag som kom på filmen.”

Namnlös #4, 2011