Gavin Goodman — blandar noggrannhet med glada misstag

Den sydafrikanske fotografen Gavin Goodmans oerhört mångsidiga portfölj är ett resultat av årtionden av erfarenhet av ljus, komposition och färg som filmfotograf. Goodman vill att hans stillbildsfotografering ska utvecklas utanför sin bekvämlighetszon även under de kommande årtiondena. TEXT: ERIK SEDIN, FOTO: GAVIN GOODMAN

LUHLAZA PT2 16

När tog du upp kameran första gången?

”Efter filmskolan arbetade jag sju år som filmfotograf inom den lokala filmindustrin och filmade TV-reklamfilmer. Det var här jag lärde mig grunderna i mitt hantverk – att berätta en historia genom objektivval, komposition, ljussättning, färg, kamerarörelser och prestanda. Under den här tiden älskade jag alltid stillbildsfotografering och spenderade timmar med att framkalla svartvita filmbilder i mitt hemmagjorda mörkrum, innan jag så småningom bestämde mig för att gå över till stillbildsfotograferingens värld. Under de senaste 16 åren har jag haft turen att få arbeta med några prestigefyllda reklamkampanjer med respekterade byråer från hela världen.”

”Genom att dölja mina motivs ansikten blir färgen nästa motiverande faktor som framkallar denna reaktion.”

Ensundu #6

Ensundu #8

"Allt eftersom jag växer och mitt perspektiv utvecklas, förändras och förvandlas mitt arbete med det."

Du fotograferar både i studiomiljö och ”i naturen”. Hjälpte din tidigare karriär som filmfotograf dig att bemästra dessa två fotograferingsmiljöer?

”Jag tror att det är omöjligt att ’bemästra’ vilken fotograferingsmiljö som helst – vilket är en av de saker jag älskar med att skapa. Men ja, väldigt mycket. Jag föredrar ofta att fotografera i studion eftersom jag har full kontroll över ljuset och inte behöver oroa mig för för många okända variabler, som väder-/platsproblem och så vidare. Men ibland kan dessa okända variabler göra en bild desto mer speciell – ofta kallade ’lyckliga olyckor’.”

När vi tittar på dina konstbilder lägger vi märke till hur motiven sällan visar sina ansikten. Varför döljer du det?

”Jag gillar att dölja mina motivs ansikten i mina konstverk eftersom det ger bilderna mer mystik och intriger. Jag älskar att skapa dessa udda, övernaturliga miljöer och väljer alltid en mycket genomtänkt färgpalett när jag planerar varje fotografering. När en betraktare tittar på en bild av en person, går deras blick naturligt till motivets ansikte vilket i sin tur framkallar en känslomässig reaktion från betraktaren. Genom att dölja mina motivs ansikten blir färgen nästa motiverande faktor för att framkalla denna reaktion.”

”Den afrikanska kulturen jag omges av dagligen inspirerar verkligen mycket av mina konstverk.”

LUHLAZA #10

Vissa konstbilder påminner oss om de vackra accessoarerna och kläderna som masaifolket i Kenya och Tanzania har. Blir du någonsin inspirerad av din hemkontinent?

”Ja, det gör jag absolut! Den afrikanska kulturen jag omges av dagligen inspirerar verkligen mycket av mina konstverk.”

Finns det någon genre inom stillebenfotografering som du inte har provat än, eller som du vill våga dig mer på?

”Jag har provat på i stort sett alla genrer under mina 17+ år som professionell fotograf och är alltid öppen för att utforska nya medier. Som kreatör tycker jag att det är viktigt att utvecklas och utforska tekniker utanför sin komfortzon. Det här är en av de saker jag älskar med att vara fotograf. Allt eftersom jag växer och mitt perspektiv förändras, förändras och förvandlas mitt arbete med det. Jag tycker också att det är viktigt att samarbeta med olika människor. Olika stylister, scenografer, modeller, skådespelare, retuschörer, hår- och makeupartister och så vidare. Allt mitt arbete är ett resultat av ett samarbete mellan många begåvade människor som jag väljer för att förverkliga min vision.”

”Jag tror att det är omöjligt att ’bemästra’ vilken fotograferingsmiljö som helst – vilket är en av de saker jag älskar med att skapa.”

TST 1