Berning & Battista förenar fotografi och måleri

PROFIL — Separerade och utan kontakt med varandra finner fotografen Michelangelo Di Battista och illustratören Tina Berning enighet i sina respektive konstnärliga uttryck. Där den ena lämnar den andra tar vid, vilket resulterar i en unik konst som suddar ut gränserna mellan fotografi, illustration, måleri och konsthantverk.

ORD: ERIK SEDIN, ILLUSTRATION: TINA BERNING, FOTO: MICHELANGELO DI BATTISTA

Papper, pensel och färg. Tina Berning gillar att illustrera på det gamla goda sättet och försöker hålla de digitala elementen borta från sin konst från början till slut. Berning fick sin bana som illustratör genom att göra album- och tidskriftsomslag i Berlin, där hon har bott och arbetat sedan millennieskiftet. Idag är hon en eftertraktad illustratör och konstnär, med regelbundna framträdanden i publikationer som New York Times, Vogue och Architectural Digest.

Med en liknande professionell tidsram har den italienske fotografen Michelangelo Di Battista gjort sig ett namn som en av mode- och reklamfotografins största stjärnor. Under sina cirka 20 år har han medverkat i internationella publikationer som italienska Vogue, tyska Vogue, japanska Vogue, kinesiska Vogue och Harpers Bazaar, för att nämna några.

”Jag älskar att se vad Tina lägger till i mina fotografier, hur hon tolkar dem med sin skickliga och konstnärliga kreativitet.” — MICHELANGELO DI BATTISTA

År 2007, under en av Di Battistas många modefotograferingar, möttes de två kreativa själarnas vägar för första gången. När Berning och Di Battista lärde känna varandra och deras hantverk insåg de att de båda är fascinerade av kvinnlig skönhet, och att många av deras respektive konstformer skildrar just detta ämne. De två bytte kontaktuppgifter och började omedelbart arbeta tillsammans.

Sedan dess har paret arbetat tillsammans med fascinerande konstverk som på ett unikt sätt förenar fotografi med illustration. Istället för att låta Di Battistas porträttfotografi passera genom digitala bildprogram, får Berning arbeta direkt med de tryckta fotografierna. ”Det finns inget bedrägeri. Jag har inte dolt någonting. Man kan se allt jag har gjort. Pappret bucklar sig här och där, färgstänk, min katt kanske har kört över det… Slutresultatet är tänkt att bli en helt annan bild och produkt”, berättade Berning för Deutsche Welle 2010.

”När man vet att man bara har en chans; det är spännande när jag börjar och jag gillar det här” — TINA BERNING

De två konstnärernas kreativa processer flätas aldrig samman och sker separat. Di Battista fotograferar sina porträtt i London, där han är baserad, utan input från Berning som också får bilderna fria från input eller instruktioner. ”Jag älskar att se vad Tina lägger till i mina fotografier, hur hon tolkar dem med sin skickliga och konstnärliga kreativitet. Oavsett om det är med tjocka kolfärgade linjer, färgglada vävda band, texter eller något helt annat”, berättade Di Battista för Odalisque Magazine 2017. Berning tillägger: ”Ibland har jag hängt upp dem på min vägg i tre veckor, gått runt och börjat få en relation till bilderna. När man vet att man bara har en chans; det är spännande när jag börjar och jag gillar det här”.

Ändå ser resultatet av de två konstnärernas gemensamma uttryck anmärkningsvärt sömlöst och integrerat ut. Di Battistas engagemang och passion under de senaste två decennierna har gett honom möjlighet att fotografera hundratals kvinnor, som alla har behövt avbildas individuellt för varje fotografering. Från nya talanger till supermodeller som Claudia Schiffer, Amber Valletta och Julia Stegner känner fotografen till komplexiteten och mångfalden i kvinnlig skönhet. Samtidigt är en anmärkningsvärd majoritet av Bernings illustrationer skildringar av kvinnor. Det är genom att så delikat och varierad urskilja kvinnlig skönhet i varje illustration som hon utmärker sig från andra. När dessa två upplevelser möts kolliderar de naturligt.