Hur Massimo Leardini hyllar det naturliga skandinaviska ljuset

Den norskbaserade italienske fotografen Massimo Leardini leker med det unika nordiska ljuset och dess förlängda skuggor i sin fotografering. Vi ber Leardini beskriva sin ideala porträttfotografering, tidiga inspirationer och varför hans portfolio är strikt svartvit.

ORD: ERIK SEDIN, FOTO: MASSIMO LEARDINI

Varför ville du skapa konst och varför valde du fotografi som medium?

”Det började nog som med alla andra, en fascination för själva kameran – att lära sig hur man kunde använda den, hitta ett sätt att uttrycka sig och sedan inse att man var besatt. Jag tänkte egentligen aldrig på att studera fotografi, för mig var fotografi något som kom naturligt, som en ”kör på det”-attityd. Redan efter några år av att arbeta kommersiellt med fotografi för designers och så vidare kände jag behovet av att uttrycka mig och börja arbeta med mina egna projekt, och att börja planera böcker och utställningar. Böcker har varit en fantastisk sak för mig. Intimiteten i att visa ett projekt i ett litet format med ett specialredigerat urval, där man kan bläddra fram och tillbaka i urvalet… Jag älskar den kreativa processen med det. Sedan min första bok med skandinaviskt tema 2006 har jag gett ut åtta till. Min senaste, Elv, publicerades av Stanley/Barker 2020.”

Du har nämnt att du blivit inspirerad av stora mästare inom fotografi som Avedon, Newton och Penn. Har du blivit inspirerad av några nordiska konstnärer under ditt liv?

”Inspirationen kommer från dessa fantastiska bildskapare eftersom de har lyckats fånga ikoniska ögonblick och ändå ge oss en fantastisk känsla av skönhet. Anledningen är, tror jag, att de har arbetat väldigt intensivt med sin fotografi och byggt upp sitt starka språk från början. Jag har lärt mig mycket av att försöka öva och fotografera så ofta jag har kunnat. På så sätt kan man bygga sitt eget språk och hitta det man har att fotografera.”

Hur tar du hänsyn till det unika nordiska ljuset när du fotograferar där? Hur spelar skuggor in?

”Jag använder alltid naturligt ljus i mina fotografier, och de långa sommardagarna i Skandinavien är mitt föredragna ljus. I början av min karriär älskade jag att använda molnig himmel, med ljusa eller inga skuggor. Detta gav en väldigt målerisk känsla till mina fotografier och porträtt, men under de senaste tio åren har jag upptäckt solens fantastiska möjlighet att skapa fotografier med skuggor, eftersom solen stod så lågt vid horisonten under så lång tid. Så i det ögonblicket har mitt arbete blivit mer grafiskt och ibland till och med abstrakt, både med naturen och sedan med kropps- och ansiktsbilder.”

”Jag är inte säker på varför det började, men det jag är säker på är att jag inte är intresserad av färg, det är för verkligt...”

Hur kommer det sig att de flesta av dina fotografier är svartvita?

”Jag är inte säker på varför det började, men det jag är säker på är att jag inte är intresserad av färg, det är för verkligt… Det handlar om formen, strukturen och ljuset – plus att jag absolut älskar grå himmel och grått gräs.” Vad letar du efter hos en person när du fotograferar dina porträtt? Hur får du kontakt med dem? ”Vi ser människor genom våra ögon, så det är det jag är intresserad av först när jag ska förstå en person. Jag behöver först bli inspirerad och intresserad av ögonens djup. Det är något väldigt spontant, bara en känsla, en koppling för ett porträtt. Sedan kroppen, inte för feminin, inte för maskulin – bara en person, en människa. När jag fotograferar talar jag inte mycket. Jag förbereder personen jag fotograferar i förväg och försöker förklara min vision. Sedan observerar jag bara och försöker se vad som händer och väntar tålmodigt på magin. Det kan vara ljuset, en kroppsrörelse eller ett uttryck – något oväntat. Jag tror att bra arbete är resultatet av tålamod.”

Hur skulle dina drömfotograferingar se ut? Vilken person, vilken plats, vilken miljö, vilken tid?

”Åh, vad jag älskar att du frågar mig det här, för jag har tänkt på det då och då. Det borde definitivt hända en lång sommardag i Skandinavien, med de långa skuggorna och det fina ljuset. Jag skulle ha tagit med en ung Liv Ullman (en norsk skådespelerska och filmregissör, ​​red.anm.) på en utflykt till mina favoritsjöar i Nordmarka-skogsregionen utanför Oslo.”

"Det borde definitivt hända en lång sommardag i Skandinavien, med de långa skuggorna och det starka ljuset."