Ewa-Mari Johanssons nya fotoutställning utforskar verkligheten bakom kulisserna hos en supermodell

Vi pratar med den dekorerade modefotografen Ewa-Mari Johansson om hennes nya Stockholmsutställning Supermodels backstage — gömd i mörkret, som belyser det glamorösa och plågsamma livet som modell. ORD: ERIK SEDIN, FOTO: EWA-MARI JOHANSSON

Den erfarna modefotografen Ewa-Mari Johansson ställer ut sin stjärnspäckade katalog på Sergelgatans Konsthall i Stockholm, där hon lyfter fram sina bästa bilder mitt i kaoset och gemenskapen bakom scenen på modevisningen. Men mitt i all glamour delar Johansson med sig av en hårresande återskapning av ett övergrepp utfört av en man i modebranschen.

VÄNLIGEN GÖR OSS GENOM UTSTÄLLNINGENS HUVUDTEMA, VAD HANDLAR DET OM?

”Vi har alla sett modellerna komma ut gående på catwalken, och miljontals fotografer utanför och blixtarna som avfyras. Jag ville visa vad som hände bakom catwalken, och när jag började fanns det inga backstage-fotografer. Jag var en av de första som gjorde detta. Backstage-området är som på en teater, där man måste organisera allt i förväg eftersom man inte kan ta en andra tagning, som när man gör en film. Modellerna måste ha det rätt.”

OCH DU KAN UPPENBART HUR DU GÅR PÅ MODEVISNINGAR OCH FOTOGRAFERINGAR, EFTER ATT HA SJÄLV VARIT MODELL. HUR ÄR LIVET BAKOM KULENIEN?

"Dagen börjar oftast ganska lugnt, alla kommer in på morgonen för lite kaffe och något att äta. Och sedan sakta men säkert ökar energin. Det är som om det finns elektricitet i luften. När visningen närmar sig fyller den här elektriska känslan rummet, från modellerna, makeupartisterna, fotograferna, stylisterna och så vidare."

"Det är en väldigt intim situation att vara bakom scenen eftersom man är så nära alla, men alla gör sitt individuella jobb. Det känns som en familj på sätt och vis, på grund av intimiteten men också förtroendet som alla har för varandra. Jag tycker att den här utställningen visar detta, det är bilder från nästan ett decennium bakom scenen."

Hyllning till Sophia Loren, Pia Lind, 1991 Alla konstverk från utställningen och utvalda verk från samlingen Picture This finns att köpa.

ETT HELT DECENNIUM AV FOTOGRAFIER – HUR SER URVALSPROCESSEN UT?

”Man måste ju döda sina älsklingar, såklart. Jag har så många fina bilder på den danska modellen Helena Christensen, till exempel, men jag kunde inte använda alla. En av mina favoritbilder är när hon får sin makeupartist sminkad, men eftersom det var ganska svårt att se om det var hennes egen hand eller makeupartistens, valde jag en som var lite tydligare än att det bara var hon.”

Så du måste ta bort några av dina älsklingar så att du får en bredare bild av allting, det finns andra fotografier med mycket människor och rörelse för att balansera.”

VAD ÄR HISTORIEN OM KATE MOSS-PORTRÄTTET?

”För just den här bilden fotograferade jag backstage för Månadsjournalen. Jag var i Paris sommaren 1995 för att fotografera Karl Lagerfeld på hans Haute Couture-visning för Chanel. Moss var en av modellerna för visningen. Hon kom in på morgonen och satte sig bara ner, innan smink och styling. Hon var avslappnad och skrattade mycket, så jag sprang bara över för att ta en bild. Hon var så öppen och snäll mot att jag skulle fotografera henne. Alla modellerna var öppna och trevliga mot mig.”

Kate Moss, 1995 Alla konstverk från utställningen och utvalda verk från Picture This-samlingen finns att köpa.

DENNA UTSTÄLLNING INNEHÅLLER ÄVEN EN UPPSÄTTNING MYCKET PERSONLIGA OCH RÅA FOTOGRAFIER SOM BERÄTTAR EN ANNAN HISTORIA OM MODEVÄRLDEN.

”Ja, det är från en fotoserie jag döpte till Om du säger något dödar jag dig. Det är en återskapning av när jag blev våldtagen på ett parisiskt hotellrum som 16-årig modell. En man hade upptäckt mig på ett kafé och följt efter mig tillbaka till hotellet. På något sätt fick han reda på mitt rumsnummer och knackade på. När jag frågade vem det var sa han 'Åh, det är receptionen. Vi glömde att ge dig ett meddelande.' När jag öppnade dörren kände jag igen honom från kaféet, så jag försökte stänga dörren, men han satte snabbt foten innanför dörren. Han hade uppenbarligen gjort det förut eftersom han var väldigt förberedd. Han lade handen på mitt ansikte först, så även om jag försökte skrika kunde jag inte, men jag tror inte att jag kunde ha gjort det eftersom jag var så chockad.”

"När han var klar kallade han sig själv för en annan fotograf i modebranschen och sa att om jag någonsin berättade det för någon skulle han hitta mig och döda mig. Även om han ljög om vem han var, var han fortfarande involverad i mitt arbete och jag brukade träffa honom ibland. Han var tillsammans med en dansk modell som jag jobbade mycket med, och ibland stod han utanför studior och väntade på henne. Mitt hjärta slog som galningar och jag hoppade på vilken buss eller taxi som helst bara för att komma bort från dem."

"Vi kan inte prata nog om ämnet mäns våld mot kvinnor, men jag tycker att när man också visar sådana här bilder blir det ganska starkt."

HUR GJORDE DU ÅTERUPPSÄTTNINGEN?

"Jag gick tillbaka till hotellet och det var exakt likadant som när jag var 16. De hade inte bytt tapet, de hade inte ändrat någonting. Så jag åkte dit med en vän senare för att göra om handlingen. Och om hon inte hade varit där med mig hade jag inte kunnat ta bilderna, jag höll nästan på att gråta och skaka. Och jag frågade en gammal vän om han kunde komma och återskapa den här scenen med oss. Han tyckte att det var riktigt hemskt att behöva göra det. Men eftersom han arbetade med teater och film hade han erfarenhet som skådespelare."

”Vi kan inte prata nog om ämnet mäns våld mot kvinnor, men jag tycker att när man också visar sådana här bilder blir det ganska starkt. De här bilderna kan kanske hjälpa alla som ser dem att prata om sin historia. Jag förvarade de här bilderna i en låda i tio år innan jag visade dem för första gången.”

EFTER ATT HA VARIT I BRANSCHEN SÅ LÄNGE, HAR DU SETT FÖRÄNDRINGAR I RÄTTIGHETER, SÄKERHET OCH ARBETSFÖRHÅLLANDEN FÖR MODELLER?

"Det förändras alltid till det bättre, men det går väldigt långsamt tror jag. Men jag skulle definitivt säga att det är ett mycket mer respekterat yrke nu – en helt annan syn än den en gång var. Även om jag behandlades med respekt på sjuttiotalet kan jag bara föreställa mig att saker och ting är mycket bättre nu."

Stella Tennant, 1997 - Backstage DKNY Donna Karan Show Alla konstverk från utställningen och utvalda verk från Picture This-samlingen finns att köpa.