Dold i synhåll
7 maj 2024
Dold i synhåll
Den avlidne Christer Strömholm fångade Den bleka damen år 1959, och det lika kryptiska som ikoniska porträttet har förekommit på mängder av tidskrifts- och bokomslag ända sedan det blev känt för ett halvt sekel sedan.
ORD: ERIK SEDIN, FOTO: CHRISTER STRÖMHOLM
Omkring 20 år efter att bilden togs använde fotopapperstillverkaren Orwo framkallningsanteckningar från Strömholm i en reklamfilm. Krav på att göra ansiktet mycket ljusare och ögonbryn och fransar mörkare är några av anteckningarna. |
Strömholms fotografi utmärker sig genom sina hårda svartvita kompositioner, och Den bleka damen används ofta som en hjältebild i presentationer av internationella utställningar. Hon prydde också omslaget till den inflytelserika fototidningen Camera för septembernumret 1980 (den schweiziska tidningens enda nummer uteslutande tillägnat en fotograf). Men vem är egentligen kvinnan med den fängslande blicken?
Liksom Strömholm själv är berättelsen om Den bleka damen höljd i mystik och motsägelser – det enda vi vet säkert är att det inte finns några säkerheter. Strömholm var en äventyrlig själ med en omättlig nyfikenhet. Han var ständigt på resande fot, besökte och levde i nya länder sedan sena tonåren, alltid åtföljd av kameran runt halsen. När han tillfrågades om sitt dramatiska liv och lika dramatiska fotografier, skulle den mystiske Strömholm ge varierande svar. Vissa skulle hävda att den ständiga stimulansen kan ha grumlat hans minnen, medan andra ser honom som en sofistikerad skojare, alltid redo att röra om i grytan och krydda till lite extra.
”Man ska definitivt ta de flesta berättelser med en nypa salt” — JOAKIM STRÖMHOLM
Särskilt när det gäller bakgrundshistorien till Den bleka damen, menar det internationella förlaget Phaidon att hon är en transsexuell kvinna. Ett påstående som bestrids av Strömholms son, fotografen Joakim Strömholm. ”Det är inte fallet”, säger han, ”Den bleka damen var en bordellmadam från Barcelona, där bilden togs”, avslöjar han.
Christer berättade för tidningen FOTO 1997 att han träffade kvinnan på en eftermiddagsbordell, där han nervöst bad om en bild på den skrämmande och auktoritära madammen. Hon svarade genom att dra honom i grenen till ett privat rum, där Christer var så rädd att hans darrande händer bara lyckades fånga en tydlig och skarp bild på hela filmrullen – den berömda bild vi har lärt känna. ”Problemet är att jag har sett alla negativa sidor från den där filmrullen... kvinnan poserar med en solfjäder på ett väldigt avslappnat sätt. Han älskade att skapa myter och korrekturläste aldrig någonsin några av sina citat, tvärtom spred han med flit desinformation om sin konst”, förklarar Joakim och tillägger: ”man ska definitivt ta de flesta berättelser med en nypa salt.”
![]() 1997 års tolfte nummer av FOTO med texten ”Sanningen om den bleka damen”, där Strömholm spädde på ryktena om bilden. |
Joakim säger att bara ett fåtal personer kan manövrera genom hans fars labyrint av kreativitet. Christers tidigare assistenter och Joakims bror Jakob är förmodligen de som kan avliva de flesta myter genom att analysera alla negativa bilder som aldrig utvecklades och publicerades. Negativa bilder visar hur Christer hade närmat sig bordellmadamen, som han hade sett ett par gånger innan han fotograferade porträttet, under sina många besök i Barcelona där han arbetade som guide. Något med kvinnan hade fångat hans uppmärksamhet. ”Kvinnan har en mycket stark personlighet, porträttet visar detta, men den mycket dramatiska kontrasten mellan hennes vita hud och de mörka svarta nyanserna i hår, ögon och ögonbryn kommer inte från sminket. Jag har sett vintagetrycket och kvinnan ser bara ut som ”Den grå damen” i den versionen. Min teori är att någon misslyckades med framkallningsprocessen och förvandlade kvinnan från grå till blek när hon kontrasterade de vita och svarta.” Så, tills nästa myt om Den bleka damen avlivas, kan vi anta att Christer Strömholm stötte på den karismatiska kvinnan under en av sina många guidade turer genom Barcelonas gator och att hennes säregna blekhet kom från ett freudianskt misstag i ljusrummet.



