Lämnar ett evigt avtryck med Kim Joon

Den Seoul-födde fotografen Kim Joons utforskande av, och besatthet av, tatueringskultur går tillbaka till hans militära dagar för fyra decennier sedan. Vi frågar Joon om hur man skildrar tabu, bildbesatthet och identitet.

ORD: OSKAR HAMMARKRANTZ, FOTO: KIM JOON

HUR BÖRJADE ALLT? VARFÖR VILLE DU SKAPA KONST OCH VARFÖR VALDE DU FOTOGRAFI SOM DITT MEDIUM?
Min dröm var att vara med i ett rockband, men jag valde måleri eftersom det var mer personligt och jag kunde arbeta mer fritt. Det inledande arbetet var måleri i form av objekt. Men efter mer än ett decenniums arbete orsakade kostnaden för att upprätthålla en fysisk arbetsyta och det ackumulerade arbetet i lagret enorm stress. Det är också stressen som uppstår från "kroppen" som utgör grunden för mitt arbete. Under tiden gav den 3D-datorgrafik som jag stötte på mig oändligt virtuellt utrymme och modeller utan månadshyra och ledde naturligtvis till den nuvarande arbetsformen.

DU VERKAR VARA INSPIRERAD AV VÄSTERLÄNDSK POPKULTUR. ÄR DET VANLIGT I KOREA?
Med den amerikanska militären fortfarande stationerad i Korea, fortfarande ett splittrat land, var den kultur jag kunde njuta av under min tonårstid på 70- och 80-talen mycket begränsad, och pop- och rockmusik som sändes av US Forces Korea-AFKN och FM-radio hade ett stort inflytande på mig. Åtminstone hade min generation, som befann sig i en era där amerikansk kultur var dominerande, inget annat val än att påverkas av den. Det är också som en tatuering inristad i mitt medvetande och hjärta.

"Tatueringar är underbara metaforer som förklarar livet för mig."

FINNS DET OCKSÅ TYPISKA KOREAM-ELEMENT I DIN KONST?
Mönster från traditionell koreansk konst lånas ofta. Jag vill skapa en ny koreansk stil genom att modernisera den.

ÄR DINA BILDER AVSEDDA ATT VARA SEXUELLA ELLER SENSUELLA? ELLER BARA KOMMENTERA KOMMERSIALISM?
Tatueringarnas charm är att motsatta begrepp samexisterar. Smärta och njutning, drömmar och verklighet, självskadebeteende och självtillfredsställelse... Så det liknar livet. Det är groteskt. Mitt senaste arbete är också en förlängning av mitt tidiga tatueringsarbete och berättar den verklighet jag ser genom bilderna där levande objekt, sensualitet och död, och kommersialiserade kroppsfragment samexisterar.

KAN DU SNÄLLA BERÄTTA LITE OM TATUERINGARS STATUS I KOREA? ÄR DET SOCIALT ACCEPTABELAT? OCH ÄR DET FORTFARANDE FÖRBJUDET FÖR NÅGON SOM INTE HAR EN LÄKAREXAMEN ATT TATUERA?
Det är fortfarande känt att tatuering officiellt klassificeras som medicinsk praktik. Men sociala uppfattningar om tatueringar har börjat förändras och mer än någonsin ses tatueringar också som en del av kulturen, och restriktionerna för tatuering har lättats.

VILKEN SÄRSKILDA BETYDELSE HAR TATUERING FÖR DIG?
Jag är inuti mig. Vi spårar tatueringarna inristade i vårt medvetande. Tatueringar är underbara metaforer som förklarar livet för mig.