Liu Bolins osynlighet visar sprickorna i fasaden

När Liu Bolin målar upp sig själv osynligt i symbolladdade miljöer, visar han sprickor i fasaden och väcker betraktaren till reflektion över sin vardag. Denna kinesiska konstnär, vars verk talar ett universellt språk, gör honom relevant över hela världen.

Bolin själv beskriver sina handlingar som ”att vara en läkare som diagnostiserar problem och skapar effektiva botemedel”.

Att måla sig själv osynlig är konstnären Liu Bolins sätt att synliggöra orättvisor i samhället, samtidigt som det är en inbjudan till betraktaren att tänka själv: ”Vilka mönster och system är vi egentligen en del av? Hur mycket finns dolt under ytan? Krymps du, som individ, av kulturen omkring dig, och hur skulle du kunna växa istället?” För att skapa denna reaktion målar han sig själv i miljöer laddade med symbolik, vare sig det är på en hylla med läskburkar vars logotyper skriker ut illusionen av en aktiv livsstil eller när Pekings gamla konstnärskvarter raseras av en överlägsen makt som ogillar konstnärlig frihet. Sedan tar han sitt team och går till jobbet i projekt som Hiding Man och Hiding in The City .

”Jag lägger ner mycket tid och engagemang på att välja platser. Det finns alltid ett budskap jag vill rikta betraktaren mot. För mig, som konstnär, ser jag det som mitt ansvar att använda den privilegierade plattform som konstnärskapet erbjuder för att nå ut. Målet är att avslöja social orättvisa, miljöförstöring, förtryck i olika former och bidra till förändring. Inte sällan vill jag också fokusera på de villkor som råder för konstnärer i mitt hemland.”

”Målet är att avslöja social orättvisa, miljöförstöring, förtryck i olika former och bidra till förändring. Inte sällan vill jag också fokusera på de villkor som råder för konstnärer i mitt hemland.”

Noggranna förberedelser och många timmars måleri krävs innan hans kropp inkluderas som en del av sammanhanget. Färglager på människokroppen går ton i ton med bakgrunden, vilket gör kroppen till en del av scenen. Något som får omgivningen att vakna upp – och när Bolin når sitt mål – också agera. Spänningen mellan individ och samhälle möts i invecklade skärningspunkter fyllda av konflikt och kritik, vilket Bolins konst tydliggör. Hans fotografiska verk utifrån dessa handlingar har väckt engagemang och fascination i årtionden, vilket innebär att han är representerad på många av världens mest berömda museer och institutioner.

”Det är med tacksamhet jag förstår att mitt konstnärliga arbetssätt tydligen talar ett språk som förstås världen över. Detta är en del av det privilegium jag har, och därför vill jag ständigt prova nya tekniker för att vara relevant för nya generationer.”

En anledning till att han just nu använder AI i arbetet med att skapa 3D-skulpturer är att det var som skulptör som han började sin konstnärliga karriär, som länge har löpt parallellt med performancekonst och fotografi.

”Även om jag har arbetat med olika projekt under en längre tid är jag långt ifrån klar. Det finns så mycket mer jag vill uppnå och nå ut med, så det är väldigt viktigt för mig att aldrig sluta utvecklas. Det är en utforskning som alltid pågår.”

Utmaningen att ta personligt ansvar gäller Bolin själv lika mycket som för konstnärskollegor och publiken. De platser han valt under sin karriär har varierat kraftigt sedan den första serien från Kina, Den osynlige mannen , som gjorde honom berömd. Ibland är han målad i klassiska antika verk, andra gånger bland betydelsefulla platser i olika städer, till exempel på Sergels torg i Stockholm. Oftast återvänder han dock till sitt hemland Kina där han fortfarande bor och undervisar vid universitetet i Peking.

”Allt började med nyfikenhet på vad som egentligen hände i den kinesiska kulturen. På vilka sätt påverkade det vårt vanliga liv? Var det vi såg som en uppenbar livsstil verkligen uppenbart? Sedan hittade jag många orättvisor som dolde sig under ytan, saker som jag ville lyfta fram. Att påpeka dessa fakta genom att gömma mig blev en signal och en uppmaning till andra att också klä av det dolda och se mönstren.”

När Bolin beskriver sin roll tar han på sig ett något oväntat plagg: läkarrocken.

"Som läkare vill jag möta patienten, tillsammans söka efter problemet och komma fram till ett läkemedel som lindrar smärtan och gör patienten frisk och pigg."

Han menar att konstupplevelsen naturligtvis är olika för varje person, men att det för honom finns en generell drivkraft som bidrar till att publiken berörs och därigenom ges möjlighet till nya perspektiv. Viljan att väcka betraktaren löper som en röd tråd i Bolins konstnärskap sedan början av hans karriär som performancekonstnär 2005 – den som med hjälp av osynlighet fortsätter att belysa strukturer som annars hellre skulle gömma sig i mörkret.