Varför vi fotograferar i svartvitt

Vi kontaktade de framstående fotograferna Massimo Leardini, Ewa-Mari Johansson och Fred Mortagne för att fråga varför de fotograferar i svartvitt och vad som har inspirerat dem att bemästra konstformen.

Vissa säger att färgfotografering är "för verklig". Är det därför du väljer att fotografera i svartvitt?

EWA-MARI JOHANSSON:
”Ja, jag håller med om att färgfotografering är 'för verklig'. Svartvita foton får en att drömma sig bort och är mer poetiska. Vi behöver foton som får oss att tänka och ifrågasätta vad vi ser. Särskilt idag, när vi matas med så många färgfoton att vi inte ens lägger märke till dem.”

MASSIMO LEARDINI:
”Jag är inte säker på varför jag började fotografera i svartvitt, men det jag är säker på är att jag inte är intresserad av färg, det är för verkligt… Det handlar om form, struktur och ljus.”

FRED MORTAGNE:
”Färgfotografering kan också vara helt overklig, jag menar, ibland för mycket, som vi ofta kan se på sociala nätverk. Även färgbilder tagna i fördigitala tider med vissa typer av film har en stil som är knuten till vissa epoker.”

”För mig var svartvitt verkligen ett sätt att fly från verkligheten. Men framför allt lockades jag av den tidlösa känslan. Det suddar ut gränserna när bilderna togs. Jag har ofta blivit frågad varför jag huvudsakligen fotograferar i svartvitt. Mina första influenser går tillbaka till när jag var ett litet barn och tittade på Charlie Chaplin-filmer. Då trodde jag att verkligheten i början av 1900-talet var i svartvitt. Jag frågade nog mina föräldrar när övergången till färg skedde! De filmerna åldrades inte en centimeter på sätt och vis, de är tidlösa och universella, och jag är säker på att de skulle kännas väldigt konstiga i färg. Förresten, jag är inte intresserad av färgläggning av gamla svartvita filmer.”

”Jag älskar hur det blå, det gröna gräset och träden blir gråa. Även hur människors kroppar och ansikten blir gråa. Tillsammans smälter allt samman med naturen och världen.” — MASSIMO LEARDINI

Massimo Leardini utan titel, 2020

Ewa-Mari Johansson Stella Tennant, 1997 - Backstage DKNY Donna Karan Show

”Jag använder svartvitt i porträtt för att få fram personens själ i bilden. Med svartvitt kan man gå djupare in i personligheten och söka karaktären.” — EWA-MARI JOHANSSON

Finns det en tid och plats då svartvitt fotografi bara alltid fungerar, den fotografiska sweet spot?

FRED MORTAGNE:
”Jag har börjat fotografera lite mer färg då och då. Det är som att jag behöver en liten förändring från att vara helt begränsad till svartvitt. Jag tror nu att svartvitt inte alltid fungerar. Jag fotograferar alltid med sökaren inställd på svartvitt, och när jag retuscherar inser jag att vissa bilder kan bli mer kraftfulla när de redigeras i färg.”

”Naturligtvis beror allt detta på att jag kan redigera i färg senare med RAW-filerna. Från 2013 till 2019 filmade jag uteslutande med min Leica M Monochrom-kamera och hade därför inget val. Att ha begränsningar är alltid bra eftersom man fokuserar och arbetar med det man har. Därför var mitt sinne 100 % fokuserat på svartvitt och under hela den tiden ångrade jag aldrig att jag inte hade möjlighet att fotografera i färg. För i svartvitt tänker och fotograferar man olika, på olika saker och motiv. Jag tror att vi kan säga detsamma om analog och digital fotografering. De är inte exakt samma sak. Som regissör arbetar jag helt olika oavsett om jag använder video, Super 8 eller 16mm-film.”

EWA-MARI JOHANSSON:
”Jag tror att det alltid fungerar inom gatufotografering, men även i porträtt där man vill få fram personens själ i fotot. Med svartvitt kan man gå djupare in i personligheten och söka karaktären.”
”Personligen föredrar jag till och med modefotografering i svartvitt, det ger en en tredje dimension.”

MASSIMO LEARDINI:
”Det här är en personlig fråga som jag bara kan svara på själv. Men svartvitt fotografi fungerar alltid för mig. Jag älskar hur det blå, det gröna gräset och träden blir gråa. Även hur människors kroppar och ansikten blir gråa. Tillsammans smälter allt samman med naturen och världen.”

Fred Mortagne UTAN TITEL

Massimo Leardini utan titel, 2006

”Jag ångrade aldrig att jag inte hade möjlighet att fotografera i färg. För i svartvitt tänker och fotograferar man annorlunda, på olika saker och motiv.” — FRED MORTAGNE

Vem tycker du är den bästa svartvita fotografen någonsin?

EWA-MARI JOHANSSON:
"Det är väldigt svårt att säga vem som är den bästa svartvita fotografen, men jag kan nämna fyra som är väldigt speciella för mig: Ansel Adams, Horst P. Horst, Imogen Cunningham och naturligtvis Brassaï (Gyula Halász)"

”Jag arbetade med Horst P. Horst som modell, och det var väldigt intressant att se hur han gjorde sin ljussättning.”

Ett hedersomnämnande går till min favoritfotograf, Man Ray. Han var också modefotograf och integrerade fotografi i konstvärlden. Hans svartvita fotografier är mycket bra, och han var en god vän till min lärare och mentor Arnold Eagle. Kanske inte den bästa svartvita fotografen genom tiderna, men en personlig favorit.”

MASSIMO LEARDINI:
”Herregud, vilken svår fråga att besvara! För det första finns det många fantastiska färgfotografer också, och för det andra var svartvitt fotografins början och de flesta av de största fotograferna under förra seklet har tagit fantastiska svartvita bilder. Det finns många fantastiska fotografer där ute, men om jag måste välja en, så väljer jag William Klein. Jag gillar också Ralph Gibson och för senare verk Raimond Meeks och Mark Steinmetz.”

FRED MORTAGNE:
"Det är omöjligt att besvara den frågan, det finns alldeles för många stora mästare inom svartvitt fotografi! Jag tror aldrig på det 'bästa' eller har någon favorit för något i livet. Inte heller är jag särskilt intresserad av tävling i allmänhet."

”Men jag kan säkert ge er en hel mängd namn: Henri Cartier-Bresson, Joseph Koudelka, Willy Ronis, Giani Berengo Gardin, Elliott Erwitt, Lucien C'Lergue, Burk Uzzle, René Burri, Oriol Maspons, och jag skulle kunna fortsätta.”

”Anton Corbijns svartvita videoverk påverkade mig också starkt när jag var tonåring. Till exempel var hans Depeche Mode-videor verkligen annorlunda från resten, med mycket stark estetik och fotografiska kompositioner. Det är därför jag bad honom skriva förordet till min första bok 'Attraper Au Vol'.”

Ewa-Mari Johansson Hyllning till Man Ray, 1996

Fred Mortagne UTAN TITEL